Nu ni ska ni få höra... Jag har sagt upp mig. Japp! Jag gjorde det! Men det var nog något av det värsta jag någonsin har gjort, var så himla nervös innan, känndes som om jag skulle svimma av. Men nu är det gjort och jag är SÅ stolt över mig själv som klarade av det! Som en vän sa till mig: Att säga upp sig är en merit och det håller jag verkligen med om :) Stenen som har legat på mina axlar har äntligen ramlat bort ;)

Såå varför sa jag nu upp mig då? Joo, jag kom till Norge för att ta hand om barn. Inte för vara någons städerska som jag känner att jag har varit nu under de här veckorna jag har varit här. Men nu slipper jag det här. Eller inte riktigt än, det är en månads uppsägningstid så en månad måste jag vara kvar här ändå.. :( men hoppas tiden kommer gå fort :)

Så i slutet på november kommer jag flytta till en annan familj och jobba som barnflicka där, och där kommer jag verkligen få vara barnflicka. Kommer ha hand om en supersöt liten tös på ett år :) Längtar så himla mycket dit, den nya familjen är verkligen helt underbar!! :)

Något som jag har insett med livet är att det alltid är något problem som jag måste lösa.. nu är detta problem löst och jag känner mig gladare än någonsin! Jag fyller ju snart år, om 4 dagar för att vara exakt ;) och det här är nog den bästa födelsedagspresenten som jag någonsin fått i förskott. Att vara stolt över sig själv och känna att jag kan!! :D

Har sprattlat runt nu på mitt adrenalin ett tag nu, men det börjar släppa så nu känner jag hur huvudvärken kommer och jag har faktiskt fått lite ont i halsen. Jag tänker då inte få svinis så nu ska jag krypa ner i sängen och mysa framför en film och bara vara! Får se om det blir prommis sen ikväll.. Just nu så spörengar det ute så jag tänker inte sätta min tå utanför dörren förrns det har slutat! :P