Inte visste jag att en bebis kunde bli så glad. Så fort jag kom upp till köket i morse och S fick syn på mig så sken hela hennes ansikte upp och hon skrek av lycka och skulle direkt upp i famnen. Och sitta i sin stol och äta ägg var det då inte på tal om, hon skulle sitta med mig så jag fick ha en liten bebis i knät vid frukostbordet. (Och två andra barn uppkrupna runt mig så nära de kunde.) Gissa om man blir glad utav sötnosarna?!

Jag orkade inte packa upp min väska igår så ska ta tag i det nu.. pjuu det är en del som ska in i garderoben kan jag säga. Sen vid lunchtid så kommer Märtis tillbaka till Norge, så då ska vi gå och möta henne vid stationen.
Måste ut och leta en present också.. E fyller 7 år i morgon.