Jag säger bara...

...äntligen hemma! Och sen så säger jag att Gud verkligen måste vilja mig något ont idag. Det skulle då inte förvåna mig om jag skulle snubbla på tröskeln och bryta benet nu... Hoppas verkligen att han har något gott att komma med snart efter allt som hänt, haha. 

Det har varit den bästa helgen på länge i alla fall, vi har haft det hur mysigt som helst och vi har haft superväder så vi funderade ett tag på om vi skulle säga upp oss här och stanna där för evigt. Men det gick ju inte.


Allvar igen i morgon.





Hur härligt som helst! Önskar jag fick ligga där resten av mitt liv... eller i alla fall i morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0